Tidsdokument

Vi har blivit mer solidariska med våra grannar. Fler är för EU och euron i Sverige. Men tyvärr är vi ännu bara en dryg tredjedel som är positiva. (Men alltså med en statistiskt säkerställd ökning.)

Konstigt att så många svenskar har så svårt för samarbete och solidaritet över gränserna i praktiken. I teorin går det bra att använda sådana vackra ord, men när det kommer till realistiska projekt, som verkligen kan bli något bra, faller retoriken platt till marken… Det är lättare att populistiskt ställa sig vid sidan om och klaga.

Givetvis finns det negativa sidor med EU och euron. Men hur bidrar vi till en bättre värld på bästa sätt? Genom att vara med eller stå utanför?