Tidsdokument

Godmorgon Världen i P1 kan man lita på. Jag har varit förundrad över utvecklingen i Kenya sedan presidentvalet den 27 december och inte förstått hur det kunnat bli så våldsamt. Men Bengt Nilsson, dokumentärfilmare och journalist med Afrika som specialitet, hade en rimlig förklaring till utvecklingen när han intervjuades i programmet.

Dels kan det handla om att urbaniseringen är ett nytt fenomen i Afrika och att många därför bär med sig känslan av att problem får man lösa själv. Att lämna över konfliktlösning till poliser och myndigheter är något nytt. Dessutom ingen säker metod eftersom korruptionen är påtaglig.

Denna förklaring känns lite olustig eftersom den påminner om en gammaldags världsbild där europeer är civiliserade och afrikaner är vilda och dumma! Men visst, att det tar tid att bygga upp tilltro till en samhällsstruktur går jag med på.

Men det Bengt Nilsson pratade om som gav mig en aha-upplevelse handlade om likheten med Elfenbenskusten; ett annat ”stabilt” land i Afrika med en demokratiprocess som havererat i våld och kaos. Demokrati leder till förväntningar och när dessa förväntningar inte infrias snabbt nog kan frustration och våld uppstå. Verkar helt rimligt!

Nu verkar det dessutom ha varit så att det fanns oegentligheter i röstsammanräkningen i det Kenyanska valet. I Elfenbenskusten vara det ju ”bara” så att resultaten som de demokratiskt valda ledarna skulle leverera inte kom snabbt nog. I Kenya verkar det finnas fog för ilskan. (I rapporteringen den 29:e december skriver till exempel Svd att oppositionen är på väg att vinna. Det var innan siffrorna ändrades på ett mysko sätt.)

Det värsta är över, men en lösning dröjer skrev DN om för några dagar sedan.